Sommaren 2007, Jesolo, Italien. Havet var grovt, vågorna starka och människorna på stranden var rädda. Två barn kämpade för sina liv i vattnet som drog dem längre och längre bort. Ingen vågade reagera – förutom en man.
Dragan Cigan från Banja Luka, en migrant som hade kommit till Italien för att söka ett bättre liv för sin familj, hoppade i havet trots att han inte kunde simma. Hans handling var en reflex av hjärtat, inte av sinnet. Barnen överlevde. Dragan gjorde det inte.
Hans mod skakade Italien. Media kallade honom “en man större än ord”, och staten tilldelade honom postumt Guldmedaljen för mod. Staden Jesolo tog ytterligare ett steg – en gata bär nu hans namn, för att påminna kommande generationer om hans hjältemod utan beräkning.
Tack vare donationer fick hans fru och barn ett hem och stipendier för utbildning. Men ingen utmärkelse kan ge tillbaka det de förlorade – en make, en far, ett stöd.
I en värld som ofta hyllar fel förebilder är berättelsen om Dragan Cigan en påminnelse om att hjältar inte kommer i uniformer. De kommer från folket. Tyst. Beslutsamt. Och – utan att tveka.